Sassa Bodensjös liv har förändrats drastiskt sedan hon var med i "Idol" 2010. I kväll är hon förband till Daniel Adams-Ray – och lanserar samtidigt sitt nya sound. "Nu är det bara Sassa. Take it or leave it", säger hon.

NÖJE. Den 18-åriga tjejen från Ingelsträde utanför Höganäs sitter avslappnat i en soffa. Musikerna stämmer sina instrument och småpratar. Stämningen är förväntansfull.

Det är torsdag kväll, två dagar innan spelningen, och Sassa Bodensjö träffar för första gången sitt nya band i en replokal i Kristianstad. Konserten i Höganäs Sportcenter blir deras första spelning ihop.

– Det är en helt överväldigande tanke att det här är mitt eget band som ska spela min egen musik, det är så jävla häftigt. Jag längtar till lördag, säger hon.

Bandet består av tre killar från Skåne och trummisen Adde Larsson från Göteborg plus två körtjejer. På lördag kör de totalt sex låtar. Tre covers och tre egna låtar.

– Det här är verkligen mitt eget sound som har förverkligats. Jag är så mycket mer än bara hårdrock, och nu får alla se det.

Hon tycker att det känns bra att vara förband till Daniel Adams-Ray, hon gillar hans musik.

– Vi har viss likhet i våra texter med djup och så, även om det är på olika språk. Det här känns som en bra start för att få visa min nya sida.

Sassas liv har blivit väldigt annorlunda sedan hon var med i "Idol". Hon säger att kändisskapet har påverkat henne på ett positivt sätt.

– Mitt mål är att inspirera den som vill inspireras, trösta den som vill tröstas. Dessutom vill jag gärna uppmuntra folk till att tycka att de är okej precis som de är. Det spelar ingen roll var du kommer ifrån eller vem du är.

Tillsammans med producenten och låtskrivaren Per Berglund och managern Sean Travon Denson har Sassa arbetat hårt under våren. Det finns planer på att släppa en skiva, men exakt hur och när vet de inte än.

– Nu jobbar vi med den fysiska releasen av Sassa, samtidigt som vi letar efter ett bolag med lite större budget. Det kommer i alla fall bli mer spelningar i trakten under sommaren, säger Per Berglund.

Sassa Bodensjö har velat satsa på musiken ända sedan hon var 12 år och debuterade på bas i det lokala hårdrocksbandet Make a Mess.

– Vi hade vår första spelning i Danmark 2004, basen var väl större än jag själv var. Men jag kommer ihåg att när folk sjöng med kände jag att det här är vad jag vill göra. Musiken är mitt livs ledmotiv.

Sassa har stora planer för framtiden. Hon har nyligen flyttat till en lägenhet i Helsingborg, men är redo att flytta igen om det skulle behövas för hennes karriär.

– 2011 är mitt år, det känner jag. Jag måste göra det här, jag vet inte vad jag annars skulle göra, säger hon och sneglar på sin nygjorda tatuering på överarmen.

"Everything happens for a reason", står det.

– Det är mitt favoritcitat, min mormor och mamma har alltid sagt så. Det är så sant.

Karin Bergström

Idolerna tog Jakobstad med storm

Det är en och en halv timme kvar innan den första konserten ska börja. Kön till ishallen Kristallen i Jakobstad ringlar redan långa vägar. Några veckors intensiv planering från har äntligen nått sitt mål: Nu är Idolerna här! Dörrarna öppnas och de bästa platserna, framför scenen, tar slut på några minuter.

Idolerna inleder med Black Eyed Peas I got a feeling.
– Wow! Vilken stämning! Hur kan ni vara så laddade redan klockan 14.00?, undrar Olle Hedberg. 
Det blir Sassa Bodensjö som inleder solonumren. Efter det är det dags för Terjärvs stolthet Elin Blom. Hennes tolkning av Robyns Hang with me får publiken att jubla. Men konserten har bara börjat. Idolerna avlöser varandra på scenen. Repertoaren består av de mest kända låtarna från fredagsfinalerna. Linnea Henrikssons Crazy right now förvandlar hela publikhavet till en stjärnhimmel.

När det har blivit plats på scen för Andreas Weise lever han genast upp till sitt kaxiga rykte. Under låten Higher and higher hinner han både ”låtsas dunka” en av bandets medlemmar i huvudet med sitt mikrofonstativ och åla sig tätt inpå en av körtjejerna. Publiken älskar det! När Geir Rönning vill att han ska tala ut om hur det kommer sig att han fick lämna Let´s dance, försvarar han sig med att härma Tony Irwings poängsättning.
Geir fungerar som konferencier under hela konserten. Han berättar stolt om sitt rekord som den äldsta som tagit sig till final i tävlingen och får folket att sjunga med iRosanna.

Att vinnaren Jay Smith kan sjunga råder det inget tvivel om. Han gör entré i jeans, söndrig t-shirt och en svart-vit skjorta knuten runt höften. Total tystnad råder bland publiken under hans tolkning av Madonnas Like a Prayer. Vinnaren bjuder även rejält på sig själv när han väljer att framföra Lady Gagas Bad romance tillsammans medMinnah Karlsson, trots att han tidigare samma morgon vägrat svara på frågan om romansryktet.
Under kvällen bjuds det på allt från U2 till gamla 60-tals hits. Idolerna sjunger också ett potpurri av alla de låtar de sökte in till tävlingen med. Idoldomaren Andreas Carlssons All i need is you avslutar konserten.

Stort medieuppbåd

Efteråt verkar alla vilja dra i idolerna. Autografer, bilder och intervjuer. 
– Hördes det hur hes jag är?, är det första Olle frågar när Peppar ber om en pratstund. 
– Jag måste ta det jättelugnt med rösten nu, annars går det illa med konserterna jag har nästa vecka. 
Han berättar att de svenska idolerna inte riktigt fattat hur stort intresset för tävlingen är i Finland. 
– Det är helt fantastiskt! Vilket mottagande! Jag har aldrig varit såhär långt norrut i Finland tidigare. För några år sedan var jag i Helsingborg, men det är allt jag sett av landet. 

Helsingborg ja, det är självklart Helsingfors han menar. Visst känner man av att idolerna är trötta. 
– Samtidigt vill vi ju njuta av det här, eftersom det är den sista konserten vi gör tillsammans, säger Minnah. 
Hennes stumpbyxor har gått sönder och hon borde hinna laga dem innan nästa konsert. 
– Egentligen är min stil mer urflippad än såhär. Men jag hoppas kunna ge ut ett eget album snart, och då vill jag byta stil, både musik- och stilmässigt, säger hon hemlighetsfullt. 
Elin Blom är självklart den mest eftertraktade idolen. Yngst och nu på hemmaplan. 
– Idol har varit en otrolig upplevelse. Jag tror inte jag har missat ett enda avsnitt av de tidigare säsongerna. Till en början hade jag svårt att förstå att det faktiskt var jag som stod på scenen, säger hon.
Nu vill hon jobba med eget material och fokusera på skolan. 
– Jag drömmer också om att åka till USA och jobba. Man vet aldrig vad som händer, säger hon och ler.

Kvällens outfit: Linnéa, i sin svarta långklänning med fjädrar som framför publikens ögon plötsligt förvandlas till en jumpsuit.
Kvällens miss: Olle, som tror att Karleby (Kokkola) heter Coca-cola.
Kvällens energi: Elin, som ger gärnet i Pinks Raise your glass.
Kvällens myspys: Daniel, som inte går ut på scenen utan sin gitarr och endast framför ballader.
Kvällens låt: Jay, såklart, med vinnarlåten Dreaming

KÄLLA.

Idolerna tjuvstartade i Gävle redan på fredagskvällen med ett överraskande hemligt gästspel för besökarna på Absint pianobar, och på lördagskvällen var det dags för det stora, efterlängtade framträdandet på Läkerol Arena. Konferencier för kvällen var musikalartisten och programledaren Carin da Silva, som med van hand styrde arran­gemanget åt rätt håll.

Konserten inleddes med en cover på Black Eyed Peas’ ”I Gotta Feeling”, där de tio deltagande finalisterna en efter en kom in och sjöng ett stycke. Sist ut var årets vinnare, Jay Smith, till ljungande jubelrop när hans rockhesa whiskystämma satte pricken över i på tolkningen.

Ljudet ekade episkt mellan väggarna och högtalarna på arenan då idolerna en efter en och i olika samsjungande konstellationer turades om att framföra sina låtar för en entusiastisk publik. Många hyllande skyltar till artisterna vevades i luften, och flera från de lite ­yngre årgångarna dansade och hjulade runt på golvet framför scenen, i glädje att få se sina förebilder från tv-rutan.

Det lämnades plats åt många klädombyten under kvällen, och vi fick se prov på en hel drös fantasifulla utstyrslar. Ljusteknikerna fick även de chansen att gå fullt ut ­under hela showen.

Andreas Weise fick inte ens här en paus från sin dansanta sidokarriär, utan bjöds upp till en cha-cha av Carin da Silva och fick dessutom en chans att hävda sig mot ”Let’s Dance”-juryn.

Ett snyggt samarbete med Eurythmics-låten ”Sweet Dreams” mellan Elin Blom, Minnah Karlsson och Linnea Henriksson övergick i Madonnas ”Little Prayer” – och då klev Jay upp på scenen till publikens vilda skrik. Under flera låtar byggde han sedan upp en riktigt maffig stämning på arenan och man märkte tydligt vem som var idolvinnaren här denna kväll – och kanske främst varför.

Efter ett tvålåtars Gaga-tema, där det anspelades vilt på den påstådda romansen mellan Jay och Minnah i en dynamisk duett mellan de båda i en cover på ”Bad Romance”, och extranummer åsido, avslutades showen av Jay Smith med vinnarlåten ”Drea­ming People”.

Jag vill inte enbart framhålla en väl ihopkomponerad show, utan dessutom de grymt skickliga instrumentalisterna och backup-sångarna som backade de duktiga artisterna. Och behöver det sägas att det var många som drog sig för att lämna arenan efteråt?

Christina Smedbakken

KÄLLA.

Här lyfter de Idol-cirkusen

ÖREBRO. Plötsligt händer det jag hoppats på under halva låten.

Med finalsekunderna kvar kliver Minnah Karlsson fram till Jay Smith och gör duett av ”Bad romance”.

Det är precis så uppkäftiga ögonblick det här julshowsspretiga spektaklet hade behövt fler av.

För en sekund är det 2008. Utanför Conventum i Örebro har fansen väntat i timmar på att komma in till sina idoler. Plötsligt vevar någon med händerna. Hoppar. Skriker. Johan Palm-skriker.

Värdigare än Konsum

Men två säsonger bort är den blondeKillers-kastraten yesterday’s news. Så snabbt går Idolevolutionen.

Idol Live! är värdigare än signeringsturnéerna på Konsum men ändå mest ett sätt att förlänga Johan Palmfasen. Det är tv-programmet utan tv. Reklamavbrotten är några blanka japanska bilar i entrén, publiken är markant mindre och den ende utröstade är sportjournalisten Peter Jihde.

Toto-fäbless

Annars är mycket sig likt. Vajande plakat överallt. Ett band oförmöget att spela en enda ton skevt. Jay Smith och Lillweise får flest kids att gallskrika.

Men live, utan snygga kameravinklar och snabba klipp, klarar sig vissa sämre än andra. Sassas oktanrock blir plattare.Elin Blom byter mer konichiwa-attityd mot ännu sämre tonsäkerhet. Och med mogensoul och Toto-fäbless vevar Geirssällsynt kraftiga rösthammare flera meter över tioåringarnas öron.

Allt medan Linnea ofta överraskar som perfekt nedtonad utan att tappa sin unika clowngen och Lillweise allt mer framstår som vår nästa Zelmerlöw-entertainer. Eller när Minnah, efter att länge vägrat kommentera romansen med Jay, plötsligt kliver fram och gör ett kaxigt statement tillsammans med sångaren under Lady Gaga-numret.

Duons fuck off-passning lyfter hela showen.

Snyggt och logiskt

Koreografen och melodifestivalesset Edward af Sillén har lånat LED-skärmsinfernot från schlagerscenerna. Snyggt och fullständigt logiskt eftersom ”Idol”-turnéns viktigaste målgrupp är densamma. Och för barnen är den här präktiga och splittrade upplevelsen givetvis den bästa konserten de någonsin varit på.

Ända till september.

KÄLLA.

Så bra var idolerna - Annah Björk sätter getingbetyg

Andreas Weise

"Självsäker som alltid. Tar publiken i händerna och dansar lätt över hela scen. Verkar ha kul och sjunger fläckfritt."

Daniel Norberg

"Kvällens enda gåshudsröst. Otroligt sött framförande av "High and dry". Men tar inte så stor plats bland de starkare rösterna - och personligheterna."

Elin Blom

"Hon är cool, hon är snygg, hon... låter som en karaokefest. Elin har egentligen en hel del kvar att lära om sång innan hon är redo att sjunga på scen."

Geir Rönning

"Lever rockrövare och har kvällens enda verkliga publikkontakt. Och visst, farbror kan sjunga. Men vad gör han med de andra kidsen?"

Linda Varg

"Medverkar bara i korta sekvenser, och kör hårt på sitt "gapa-så-låter-det-rock"-trick. I Idolklassikern "Since you been gone" förlitar hon sig helt på att refrängen ska bära hela numret, men det krävs mer än så."

Linnea Henriksson

"Gör i särklass flest klädbyten (tio?) under kvällen. I förtjusande form, men jag vill se Linnea i ett annat sammanhang nu."

Olle Hedberg

"Håller så låg profil att han knappt finns på scen. Figurerar mest som bifigur till Geir och Weise. Bara i det lilla "audition"-numret visar han något slags personlighet."

Sassa Bodensjö

"Medverkar också bara under korta stunder. Kommer till sin rätt med små doser av sin charmiga rockröst "All I need is you", men håller inte riktigt".

Jay Smith

"Vinnarens grungeversion av "Bad romance" och "Like a prayer" är kul och annorlunda. Men hans cover av "Against all odds" är dränkt i godissmet, vedervärdigt kladdig."

Minnah Karlsson

"Minnahs röst blir starkare för varje låt, och fyller slutligen arenan. Men scenspråket är osäkert och hennes inriktning som artist svår att se."

KÄLLA.

"Dreaming people" hördes ur högtalarna en stund innan idolerna tog plats på scen på Lilla Torg. Temperaturen var minus 16–17 grader eller något i den stilen. Tårna tog i vart fall stryk.

Ia Lindblad, nio år, har i god tid hoppat upp i rabatten vid klockspelet. Minnah är favorit.

– Hon skulle vunnit. Hon har bra röst och är cool, säger Ia Lindblad som hoppas få höra "What do you want from me".

När idolerna äntligen äntrar scenen visar det sig att Sassa, som medger att hon fryser, är en bonus för kvällen. Hon inleder med sin rockiga stil innan Minnah går på.

– Är ni redo för att twista? Är ni redo för att skrika? Är ni redo för "Twist and shout"? skriker Minnah och har framförallt de ljusa rösterna som skriker längst fram med sig.

Inför Mister Smiths framträdande sätts en pall på scenen. Han klargör att singback inte är hans grej, utan han föredrar att framföra sina låtar akustiskt. När hans vinnarlåt ljuder över den månghövdade publiken blir flera besvikna.

– Jag trodde det skulle bli action. Det här var den sämsta versionen jag hört, utbrister Chris Bill medan tjejerna längst fram fortfarande är i extas.

En stund senare tackar Jay Smith Kristianstad "så in i helvete" innan han går av för att skriva autografer.

KÄLLA